Två vid varsitt vägskäl

För det mesta hanterar Alpo Rusi Finland och Sverige var för sig i sin nya bok, även om beröringspunkter också finns, i synnerhet när det gäller det fördjupade militära samarbetet som Finland och Sverige gick in för 2015. Alpo Rusis bok om Finlands och Sveriges situation i ett spänt och oförutsägbart läge var en av flera böcker med inriktning på utrikes- och säkerhetspolitik som förlaget Docendo gav ut under hösten.

Som historisk uppdatering har den många förtjänstfulla drag. Något konfunderad blir man ändå om man på grund av bokens titel tror att man håller en jämförelse mellan Finlands och Sveriges linjeval i sin hand. För det mesta hanterar Rusi de bägge länderna var för sig, även om beröringspunkter också finns, i synnerhet när det gäller det fördjupade militära samarbetet som Finland och Sverige gick in för 2015.
​
En stor del av boken handlar ändå om utvecklingen i Ryssland och om det internationella läget, framför allt den tilltagande spänningen mellan Ryssland och väst.

Rusi är historikern, men också statsvetaren. Han går tillbaka i tiden, analyserar steg för steg och kommer till slutsatsen att Rysslands olagliga annektering av Krim inte borde ha kommit som en total överraskning fö omvärlden.

Ylekritik

Västliga varumärken inklusive Ikea – är enligt Rusi element i den ryska hybridkrigföringen. Rusi citerar den brittiske Rysslandsexperten Mark Galeotti. Enligt Galeotti för Ryssland ett hybridkrig med hjälp av lobbare, konsulter, hackare samt ryskorienterade betalda kommentatorer och penningsnikna företag. Centrala varumärken i väst som Ikea och många biltillverkare är sponsorer för Rysslands tv-kanaler som matar folket med krigspropaganda och hat mot väst.

Också Yle får sin beskärda del av kritiken.Den korruption som gällde det ryska Gazprom var enligt Rusi ett tabubelagt ämne redan tidigare inom Yle. Inte heller Vladimir Putins bakgrund inom KGB och FSB var någonting man gärna tog upp. I samband med Putins blixtbesök i Finland i juli 2016 ondgör sig Rusi över att Yle framställer Putin som en sportslig och välvilligt inställd statsman, inte som ett statsöverhuvud som många andra länder i väst vill ställa till svars för brott mot de mänskliga rättigheterna eller för att ha låtit skjuta ned det civila malaysiska flygplanet i östra Ukraina den 17 juli 2014 där alla de 298 ombordvarande omkom.

Rusis bok kom ut i höstas. Alltså långt innan de sensationella turerna kring statsminister Juha Sipiläs (C) vidarebefordrade e-postmeddelanden till Yle och chefredaktören för nyhets och aktualitetsprogram, Atte Jääskeläinens försök att stoppa program där man tog upp Sipiläs knapphändiga information om både sina placeringar och sina familjeband till ett av Terrafames underleverantörer. Jääskeläinen har sedermera medgett att han hanterade frågan klumpigt.

Men när man kombinerar det som kommer fram i Rusis bok med Terrafamegate kan man konstatera att Rusi har lagt fingret på en öm punkt.

Kangaspuro

Rusi uppfattas ofta och på goda grunder som kontroversiell. Inte oväntat går Rusi åt också akademikervärlden. I synnerhet uttalanden i tv av forskningschefen vid Alexanderinstitutet vid Helsingfors universitet, Markku Kangaspuro, får besk kritik. Kangaspuro sade i mars 2014 att Rysslands president Vladimir Putin försäkrat att han inte hade som plan att annektera Krim.
När så ändå skedde, anklagade Kangaspuro bara några månader senare inte Putin för att ha brutit sitt löfte, utan lade i stället skulden för krisen på Ukrainas regering och USA.

Dold allians

När det gäller Sverige och Sveriges relationer till Nato och USA under det kalla kriget hänvisar Rusi till Mikael Holmström, journalist på Dagens Nyheter och expert på säkerhetsfrågor. Holmströms bok Den dolda alliansen, som utkom första gången 2011 och senare uppdaterades, tog också upp Finlands roll. Jan Leijonhjelm, svensk Rysslandsexpert, har senare kompletterat vad Holmström kommit fram till. Redan i mitten av 1980-talet ska det i Moskva ha funnits uppgifter om att Sovjetunionen inte skulle respektera Sveriges, Schweizeller Österrikes neutralitet vid en eventuell militär konflikt, skriver Rusi.

Enligt Rusi har Leijonhjelm ”från tillförlitligt håll” erhållit uppgifter om att det i svenska Säpos arkiv skulle finnas uppgifter om att president Urho Kekkonen nästan tio år tidigare fört hemliga förhandlingar med företrädare för Sovjetunionens representanter och givit grönt ljus åt röda armén att få använda finska Lappland för att anfalla eller försvara sig mot Sverige eller Nato.

Rusi är historikern, men också statsvetaren. Han går tillbaka i tiden, analyserar steg för steg och kommer till slutsatsen att Rysslands olagliga annektering av Krim inte borde ha kommit som en total överraskning för omvärlden.

Invasionen

Man kan naturligtvis helt befogat säga att det inte går att sätta likhetstecken mellan Sovjetunionen och Ryssland.I Finland påminner man också gärna om att Ukraina inte är Finland, och att Finland har goda relationer med Ryssland.

Den långa gränsen på 1 350 kilometer förs fram som argument för att Finland har ett alldeles särskilt intresse av att upprätthålla en aktiv dialog.

Men det är knappast stöveltramp och rasslande pansarfordon över● östgränsen som är vad man i modern tid tänker på i första hand.

Om Rusi har rätt i sitt påstående att den oväntade och plötsliga ”invasionen” av några tusen flyktingar vid gränsstationerna i Salla och Raja-Jooseppi faktiskt var ett led i rysk hybridkrigföring, är det snarare en öppen gräns i öster som skulle göra det möjligt för ännu fler flyktingar att ansöka om asyl i Finland som skulle få det finska samhället på knä.

Nato

Enligt en historiker som Rusi är en bristfällig kännedom om historien inom medierna och även inom samhället i stort ett allvarligt problem. Men olikt dem som brukar anföra historiska skäl för Finland att hålla sig utanför Nato, argumenterar Rusi på liknande historiska grunder för motsatsen.

De som inte stöder ett finländskt Natomedlemskap tar säkert avstånd från mycket av vad Rusi lägger fram. Själva målet, att stärka Finlands ställning internationellt och bredda rörelsemöjligheterna för vårt land borde också de kunna hålla med om. Frågan om hur detta ska ske delar det finska samhället, kanske skarpare än någonsin efter krigen.

Hbl - Hufvudstadsbladet
29 Jan 2017
YRSA GRüNE
yrsa.grü[email protected]

​